Från tvång till frihet – min väg till andlighet

Jag växte upp med andlighet som något strikt, dömande och reglerat. I min värld var det inte frihet – det var lagar, krav och skuld, inramat av vuxna människors hårda blickar och religiösa principer. Jag var bara ett barn, men förväntades kunna bibelverser utantill, delta i kyrkliga möten flera gånger i veckan och följa alla oskrivna regler.

Jag var den duktiga flickan. Den som aldrig riktigt fick vara med, men som ändå kämpade för att få tillhöra – både bland de som levde efter religionens regler, och bland de som hade frihet att tänka själva. Jag försökte balansera två världar som aldrig gick ihop. Men oavsett hur mycket jag anpassade mig, så kände jag att jag inte passade in någonstans.

Till slut tappade jag hoppet – och tog mitt liv i egna händer.

Jag reste utomlands. Och där, i mötet med nya kulturer, människor, språk och perspektiv, hände något. Jag började andas. Tänka fritt. Umgås med dem jag själv valde. Jag fick känna glädje – på riktigt. Mina tio år i olika delar av världen blev inte bara en yttre resa – det blev början på min inre resa.

Idag ser jag att det var där min sanna andlighet tog form. Den som inte kräver perfektion. Den som inte begränsas av regler, dogmer eller människors tyckande. För mig är andlighet frihet. Det är att leva med hjärtat som kompass – och att ta ansvar för sin energi, sina val och sin medmänsklighet.

Jag tror inte på en och samma andlig väg för alla. Men jag tror att kärlek är den gemensamma nämnaren. När vi lever i kärlek finns det ingen plats för hat, svartsjuka eller splittring. Då kan vi mötas i det vi har gemensamt – och respektera det som skiljer oss åt.

Det är den typen av andlighet jag står för i min coachning. En som ger plats för ditt hjärta, din frihet och din inre kraft.